Så händer det som alltid händer efter ett par dagar, motivationen tryter och jag ger upp detta en en gång.

Jag har  inte tid. Eller har jag det? Jag orkar inte. Saker som är viktigare borde göras.

Så som att plugga typ, jag vet att jag ligger bra till och har bra framförhållning men jag känner ändå att jag borde göra något. Att sitta hemma utan att göra något är inte min grej!

Det kliar i kroppen av att bara vara. Jag borde tycka det är skönt som andra normala människor. Men icke, kan vara efter min mor. Hon är likadan kan inte slappna av och bara vara.

Har jobbat typ varje dag den senaste veckan plus kört skolan på 100. Dammråttorna ligger här och skriker på att bli uppsugda, jag hör dom men ignorerar och ser över. Känner dem inte när jag trampar på dem och kommer på mig själv med att omedvetet göra upp listor i huvudet på varför jag inte ska ta fram dammsugaren nu.

Idag har jag jobbat och pluggat lite. Tittat igenom tapetprover för köket men hittar inget som jag fastnar för. Jag vet vad jag vill ha! En fondvägg med mkt detaljer. Resten vitt, vill kunna slänga in färgklickar lite överallt genom dekoration istället, och framförallt du tröttnar aldrig på vitt! P har sagt att han igentligen inte bryr sig men jag vill ändå ha hans åsikt. Jag är inte bekväm i rollen som bestämmande. Måste ha någon annan som också säger ja eller nej annars funkar inte mitt liv.

Lite andra småprojekt är också på gång, nytt skrivbord och inredning från Ikea ska fixas. Det gäller bara att pussla ihop en dag när vi kan åka dit.

Nej jag ger mig, gör mig i ordning och åker hem till mamma och pappa. Kan inte sitta här i tystnaden längre.

Trevlig helg!