Direktlänk till inlägg 18 november 2010
Jag har insett att jag är inne i en tuff fas i mitt liv där oro, saknad och nedstämdhet är min vardag. Det är inte så att jag går runt och är ledsen eller sur för jag är nämligen proffs på att låtsas vara glad. Egentligen är det väl inget speciellt som hänt heller. Antar att vintermörkret tagit över min kropp och hela jag känns grå. Att komma iväg med Peter, en vän eller rent ut sagt ensam vore toppen för mig. En weakend på ett hotell i en annan stad räcker. Att få andas något annat än Stockholmsluft. Att stänga av mobilen, att inte vara inne på Facebook på några dagar. Jag behöver ha tråkigt, få tänka, gråta och reflektera. Vad betyder något? Vad gör mig glad? Vilka vänner ska få min uppmärksamhet? Förstår ni? Det är så mycket just nu som snurrar runt i mitt huvud och det ända jag vill är att vakna upp med ett leende på läpparna igen som jag oftast gör. Jag vet att det är mänskligt att inte alltid vara glad och positiv men jag är inte van vid det.
Egentligen borde jag vara glad. Har världens bästa familj, vänner och pojkvän.
Dom senaste dagarna har varit ett mentalt nederlag för mig, jag har fått så många smällar i ansiktet att jag inte vet hur jag ska ta mig upp för trappan igen. När jag jobbade Söndagnatten på jobbet hade jag en helvetes natt, sov två timmar. Skulle ha jobbat Tisdag kväll men får ett samtal under dagen där jag får info om att de inte blir något jobb då våran klient åkt in till psyket igen då hon har ångest, de kopplat till Söndags natten förstår jag. Igår var jag förbi jobbet för att lämna lite saker och ha möte med platsansvarig ang kommande pass mm. När jag kommer dit får jag veta att denna klient inte kommer att komma tillbaka till vårat boende av många olika anledningar bla. mordförsök. Jag faller då ihop, alla mina timmar jag hade fått och min kommande jobb helg nästa vecka vilket är 37 timmar försvinner under mina fötter. Helt plötsligt står jag iprincip utan xtra jobb och ingen inkomsti December. Jag får inte heller studielån från CSN!
Det slutar inte där, efter detta möte åkte jag hem till mamma och pappa innan träningen, då får jag kastat i mitt ansikte att det är mitt fel att vissa inte får spela i bandylaget bla bla bla och att jag inte tränar jämt men ändå får spela och att det är mitt fel att laget inte plockas ut efter närvaro mm. Åh då bröt jag ihop. Jag är så trött på att försöka hålla god min, sova ytterstlite för att kunna jobba, plugga och träna så mkt jag kan. Innebandyn betalar inte mina räkningar och kommer ALDRIG att göra det heller, för mig är det naturligt att ibland välja bort den, och jag räknar aldrig med att få spela, jag har inte en given plats i laget och kommer aldrig ha det heller.
Min tidigare önskelista jag har skrivit om här ändras från och med nu, det enda jag önskar mig är att få komma härifrån för ett tag. Släppa allt och bara få vara. Jag behöver det och hade jag haft råd att göra det ensam hade jag gjort det, men tyvärr så med studentekonomin så har jag inte det.
Ledig från skolan idag, jag är så otroligt omotiverad till att plugga men ska kompletera lite uppgifter för högre betyg iallafall. Som sagt så siktar jag högt och tänker inte ge mig.
Ikväll är det sats igen, idag blir de satsafro och satscore. Har världens träningsvärk efter gårdagens armar och bröstpass!
Peter, tack för att du är min och jag får vara din! ♥
Går allt som det ska så kan jag flytta in i min lägenhet redan till helgen, målarna ringde idag och berättade att dom kör igång i morgon bitti. Vilken känsla, snart snart kan jag kalla det mitt hem. Det är en bit kvar men jag börjar acceptera och k...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|